Isidor Behrens

1891 söndagen den 15 februari utmynnade en kapplöpning mellan bröderna Behrens och några andra pojkar i att de kom överens om att bilda en idrottsklubb. Inspirationen till kapplöpningen kom från skridskotävlingarna som bröderna deltagit i under dagen. Allmänna Idrottsklubben, AIK, bildades i bröderna Behrens hem på Biblioteksgatan 8 senare samma dag och Isidor Beherens blev AIK:s stiftare och första ordförande. Namnet valdes med tanke på att klubben främst skulle hålla på med allmän idrott (främst friidrott), men även för att klubben skulle vara öppen för alla.
De första åren präglades av det som idag kallas för friidrott men även andra grenar som gymnastik, skidor, skridsko, rodd, cykel, dragkamp, brottning, tyngdlyftning, simning, skytte och sparkstöttning fanns på programmet. Enligt inofficiella uppgifter är AIK fortfarande regerande Svenska Mästare i sparkstötting, sträckan som man tävlade på var Södertälje - Stockholm central.

Isidor Behrens



Fotbollen startade 1896


AIKs första märke

AIKs första märkeAIK's märke idag1896 på sommaren startade fotbollen i AIK med att några killar med Sigge Stenberg i spetsen börjar spela fotboll på Ladugårdsgärde. Första tävlingsmatchen spelades 1898. Fotbollen fick inte så stort utrymme de första åren och matcherna spelades under relativt primitiva förhållanden. Målstolparna måste till exempel bäras ut och grävas ner före varje träning och match. Värt att notera är att det första mötet mellan AIK och Djurgårdens IF i juli 1899 slutade med AIK-vinst (2-1). Det första klubbmärket som skulle visa vilka grenar som utövades i klubben blev inaktuellt och ersattes 1898 med det vackra klubbmärke som AIK har idag. Märket skapades av löparen Fritz Carlsson, senare Carling. 1900 tog fotbollen sitt första SM-tecken via seger med 1-0 mot Örgryte. året efter var det dags för nästa SM-tecken. AIK hade besegrat Örgrytes förstalag i "semifinal" och i finalen skulle AIK möta Örgrytes andralag. Eftersom det samtidigt var friidrottstävlingar på idrottsplatsen blev det inte klart för spel förrän halv åtta. Då hade det redan blivit så mörkt att man inte kunde spela. Eftersom AIK redan besegrat förstalaget så korades AIK som mästare. Våren 1909 var det äntligen slut på att klubbdräkterna som fotbollen spelat i varierat. Nu bestämdes det att klubbens dräkt och färger var svart tröja, vita byxor och gul krage samt "manschetter".


AIK:s första världsrekord

Bandyn blev en ny gren 1905 och AIK tog sitt första SM-guld redan 1909. Annars var det skridskosporten som var mest populär på vintern med profiler som David Jahrl (SM-guld 1902) och Moje Öholm (EM-guld 1908). Friidrotten var fortfarande stor och 1908 sprang stafettlaget på 4x200 meter på 1.36,0. Denna tid blev 1913 noterad som det första officiella världsrekordet på sträckan, AIK:s första världsrekord !
Några andra grenar som utövades tidigt var orientering och kälkåkning. 1907 blev blivande HM Konung Gustav VI Adolf AIK:s beskyddare och förste hedersledamot. 1910 började skridskosporten få svårigheter i AIK, bandyn började alltmer ta över som den stora vintersporten. På sommaren fick friidrotten nu stå tillbaka för fotbollen som blev allt större. Bandyn fick en riktig fullträff 1914 då laget bland annat tog hem DM, SM och NM.


Tillbaka till toppen

10-talet

Buster Keaton i AIK

Bowlingen blev en ny gren och har sedan dess tagit massor av SM-tecken. Under 10-talet tog fotbollen hela tre svenska mästerskap som det tyvärr inte har skrivits så mycket om. I Svenska serien (föregångaren till Allsvenskan) hamnade laget för det mesta på andra eller tredje plats efter ett Göteborgslag. Fotbollens stora profil var Helge "Ekis" Ekroth, fotbollens Buster Keaton.
Smeknamnet "Smokinglirare" grundades i slutet av detta årtionde. Orsaken var att bandylaget oftast spelade i vit skjorta och fluga/slips eftersom flertalet av spelarna var officers- eller sjökadetter. Riktigt känt blev smeknamnet först på 30-talet när fotbollens eleganta spel inspirerade AIK-spelaren och tecknaren Jan-Erik "Rit-Ola" Garland att använda smeknamnet i teckningar. 1921 startar ishockeyn men hann bara spela två matcher på våren innan isen smälte bort. Ishockey var länge bara en "bilaga" till bandyn, det var i stort sett samma spelare i både bandy- och ishockeylaget. En del av dessa spelade dessutom också fotboll i klubben ! AIK fick sina första europamästare, Gunnar Galin och Putte Kock, i ishockey 1922. Eftersom ishockeyn bara bedrevs vid sidan om annan idrott dröjde det ända till säsongen 1929-30 innan de kvalificerade sig till "elitserien".


Tillbaka till toppen

20-talet

Putte Kock - mest allround någonsin

Tre AIK:are var med och tog bronsmedaljen i fotboll under OS i Paris 1924: Putte Kock (vår näst meste landslagspelare), Pära Kaufeldt och Sven Lindqvist. Putte Kock var en sällsynt bollbegåvad person som även spelade bandy, var en av Sveriges bästa bowlare och dessutom bra i bordtennis, tennis, bridge och piano !
Hela klubben stod på randen till upplösning 1929 och dess fortsatta existens berodde på om fotbollslaget skulle hänga kvar i Allsvenskan. I matchen mot IFK Malmö skulle en vinst kunna säkra fortsatt spel i högsta divisionen. När endast fem minuter återstod av matchen lyckas Pära Kaufeldt göra det viktiga 2-1 målet, målet räknas som ett av de betydelsefullaste i AIK:s historia.
Det var på 20-talet som smeknamnet "Gnaget" föddes. Två händelser ligger till grund för smeknamnet. Det första är att ekonomin var dålig så att klubben inte kunde köpa nya svarta tröjor, utan skickade dem på tvätt istället. Färgen blev allt gråare och till slut var tröjorna mer råttfärgade än svarta. Den andra händelsen är att fotbollslaget i slutet på 20-talet "gnagde till sig" poäng genom sitt ettriga spel.

Tillbaka till toppen

30-talet


Guld i bandy och fotboll

1931 tog herrbandyn sitt senaste SM-guld. Herrbandyn fortsatte att vara stor inom klubben under många år, men nådde aldrig ett nytt SM-guld. Bandyns SM-guld var dock början till det mest framgångsrika årtiondet i AIK:s historia.


Premiären på Fotbollstadion

Premiären på FotbollstadionFotbollen fick nytt liv och det första Allsvenska guldet i fotboll bärgades 1932. Många av spelarna spelade även bandy och ishockey och tog guld även i dessa sporter. Under de följande åren fortsatte AIK att spela bra fotboll. Med växande publikintresse växte man ifrån Stockholms Stadion och initierade att Fotbollstadion byggdes tillsammans med Svenska fotbollsförbundet, anläggningen invigdes 1937. Samma år tog AIK ett nytt fotbollsguld och den stora centralgestalten under 30-talet, Eric "Lillis" Persson, firade stora triumfer med sin tekniska fotboll. Från samma år hittar man fotbollens inofficiella publikrekord. Vid den tidiga seriefinalen mot Brage som kallades "den stora daldansen" sprängdes ett antal grindar till södra läktaren av det stora publiktrycket. 34.150 st betalade entré, men vissa uppskattade antalet åskådare till ca. 50.000.
Detta framgångsrika årtionde gav upphov till ett nytt smeknamn, "De guldkantade". Namnet syftade både på den svarta tröjans gula krage och de stora pengar som kom in via fullsatta läktare.


SM-Guld till hockeyn

Ishockeyn tog medaljer alla år (utom 1939) med tre guld som höjdpunkter. Det första SM-guldet kom 1934 och precis som i bandyn fanns det flera "fotbollspelare" med i laget. Svenska landslaget bestod under större delen av 30-talet till merparten av AIK:are.
Profilerna på 30-talet var aktiva och stora både i fotboll och ishockey. Förutom redan nämda "Lillis" Persson bör även Axel "Lill-Acke" Nilsson räknas in i denna skara.
Tennis och bordtennis blev nya sektioner under 30-talet.

Tillbaka till toppen

40-talet

1941 var AIK en välmående 50-åring och jubileumsbanketten hölls i Grands spegelsal. Klubbflaggan hissades på Råsunda första gången 18 april 1943 och har vajat där varje hemmamatch i fotboll sedan dess.
Fotbollen och ishockeyn lunkade på i maklig takt detta årtionde och vilade sig efter det framgångsrika 30-talet. Trots två SM-guld till hockeyn och ett cup-guld till fotbollen märktes det att båda dessa sektioner var på nedåtgående. Fotbollens profiler var bl.a. Henry "Garvis" Karlsson, Sune "Mona Lisa" Andersson, Börje Leander (samtliga vann OS-guld 1948) och Gustav "Gurra" Sjöberg. Vändningen från 1-7 till 7-7 under den sista kvarten i den otroliga matchen mot Charlton 1946, ledde till att det bevingade uttrycket "AIK-kvarten" myntades. Handboll, konståkning, curling och badminton blev nya grenar i klubben. Det var de små grenarna som stod för de flesta SM-gulden under 40-talet. Badminton med den stora profilen Nils "Tomten" Jonsson vann flera SM-guld, bowlingen skrapade ihop ett antal SM i lag och även individuellt. Det blev även SM-tecken i konståkning och tennis innan 40-talet slutade.

Tillbaka till toppen

50-talet

1950 blev tennisspelaren och AIK:aren Lennart Bergelin belönad med Svenska Dagbladets bragdmedalj för sina insatser i Davis Cup-matchen mot Australien.
Fotbollen tillbringade en kort tid i division två. I början av 50-talet spelade Lennart "Nacka" Skoglund fyra matcher innan han blev proffs i Inter. I mitten av 50-talet upplevde fotbollen sin stora period detta årtionde anförda av Kurt Hamrin, två medaljer blev facit. När "Kurre" blev proffs 1956 återgick fotbollen till att slåss för existensen igen. Hockeyn upplevde ett mörkt årtionde med bl.a. sex säsonger i division två. Bandyn drog fortfarande storpublik (t.ex. 15.000 vid mötet mot Örebro) men lyckades aldrig bli svenska mästare.

53 SM-Guld under 50-talet

AIK vann 53 SM-guld på 50-talet, bara ett av dessa vanns emellertid i någon av de stora bollsporterna. Det var handbollen som 1951 kunde kora sig svenska mästare. Därmed är AIK den enda klubb som vunnit SM i de fyra stora lagsporterna (fotboll, ishockey, handboll och bandy). 1960 ramlade bandyn och bowlingen ur högsta serien. Året efter åkte även fotbollen och handbollen ur. Bandyn och handbollen kom aldrig tillbaka till finrummet under resten av årtiondet.
I badminton-sektionen radade "Tomten" upp sex raka SM-guld i dubbel plus ett i singel men den sektion som bidrog till glansen under 50-talet var tennisen. Stora namn som Lennart Bergelin, Sven Davidson och Ulf Schmidt var stommen i AIK:s tennissektion och bokfördes för nästan alla SM-tecken som gick att vinna under en lång tid. Sven Davidson tillhörde dessutom under flera år under 1950-talet världens 10 bästa amatörspelare och rankades 1957 som nummer tre. Genom sin seger i Franska mästerskapen i Paris år 1957 är han den förste svenske spelare som vunnit en singeltitel i en Grand Slam-turnering. Tillsammans med Ulf Schmidt tog han sin andra Grand Slam-titel genom vinst i herrdubbeln i Wimbledonmästerskapen 1958. År 2004 upptogs han tillsammans med Ulf Schmidt, Lennart Bergelin (och Jan-Erik Lundqvist) i Swedish Tennis Hall of Fame. Sven Davidson upptogs 2007 i the International Tennis Hall of Fame.

Tillbaka till toppen

60-talet

AIK mot Halmia 1962


AIK mot Halmia 1962 i divsion 260-talet kan bäst beskrivas som en enorm påfrestning på klubben. I början med sportsliga bottennapp och i mitten med ekonomiska problem. Fotbollen återvände till allsvenskan 1962, men kvalet höll på att sluta illa. AIK måste vinna sista matchen mot Halmia med två mål. Det såg länge ut som att matchen skulle sluta 1-0 och fortsatt spel i division två. I matchens sista skälvande övertidssekunder frälser Benny Söderling alla AIK:are med sitt 2-0 mål. Bilderna av honom hängande i nätet efter målet är klassiska och han fick mycket välförtjänt smeknamnet "Benny guldfot" efter detta mål. Under resten av 60-talet blev fotbollslaget ett stabilt allsvenskt lag. Några av profilerna i fotbollen var Lennart Backman och Roland Grip (bofast i landslaget).



AIK-profiler

'Honken' För hockeyn betydde 60-talet att sektionen sakta men säkert kom upp i jämställd klass med fotbollen. AIK nådde slutspel sex gånger men var aldrig närmare ett SM-guld än 1968 när det blev silver. 1964 gjordes dock en av AIK:s bästa värvningar när Leif "Honken" Holmqvist flyttade från Strömsbro till AIK. Ytterligare profiler som bör nämnas är Anders "Ankan" Parmström och Bert-Ola Nordlander. Bowlingen var den gren som lyckades bäst med hela fyra SM-tecken och fem seriesegrar under slutet av 60-talet.

Tillbaka till toppen

70-talet

Fotboll också för damer

1970 blev damfotboll en ny gren i klubben. 70-talet kan betraktas som "gulderan som kom av sig".
Fotbollen hade under början av 70-talet ett storlag som dock aldrig lyckades vinna SM-guld trots att de flesta experter tippade dem som segrare. Skador och lite otur var de främsta orsakerna till att laget endast tog stort silver 1972 och 1974. Från 1976 började man sälja av de bästa spelarna i laget och det fick till följd att fotbollen åkte ur allsvenskan 1979. Stora profiler inom fotbollen var bröderna Börje och Yngve Leback, Dag Szepanski samt Rolf Zetterlund.
Ungefär samtidigt som fotbollen börjar dala spelade hockeyn allt bättre. I början av 70-talet fanns det stora spelare som Ulf "Lill-pröjsarn" Nilsson och Rolf "Råttan" Edberg, men för hockeylaget lyckades det aldrig riktigt. Det var först 1977-78 som man lyckades skapa ett starkt lag som nådde ända fram till final, men fick nöja sig med silver. 70-talet blev något av damernas årtionde. Förutom damfotbollen gjorde även dambowlingen och dambandyn entré i klubben.
Klubben fick dessutom en ny beskyddare och förste hedersledamot i den nya kungen Carl XVI Gustaf 1974.

Tillbaka till toppen

80-talet

Sven Dahlqvist - Mr. AIK

1980 var början till ett årtionde som kan beskrivas som "höga berg och djupa dalar". Fotbollen återvände direkt till allsvenskan. 1983 kom den första allsvenska serie-segern (den första på 46 år), några år senare vann AIK Svenska cupen och året efter spelade laget SM-final mot Malmö FF (förlust med totalt 3-5). I slutet av 80-talet kämpade fotbollen för sin allsvenska existens igen, men lyckades hänga kvar. Fotbollens stora profiler under årtiondet var Sven "Dala" Dahlkvist och Göran Göransson.
Hockeyns start på 80-talet var lysande. Fyra medaljer varav två guld är ett enastående facit. Guldet 1982 (mot Björklöven) var det första på 35 år, guldet 1984 med tre raka vinster mot "arvfienden" Djurgårdens IF krönte den bästa säsongen i klubbens historia.
Under 1980-84 låg ishockeyn över slutspelstrecket (då var det endast fyra lag över strecket) i 142 matcher i följd. Några år senare var det dags för ett ettårigt besök i division två. Stora profiler i hockeyn var Leif Holmgren, Peter Gradin, Bo Ericsson och materialaren Roger Andersson. 1989 fick hockeyn ny huvudarena, Globen invigdes med pompa och ståt.
Dambandyn visade att de var ett topplag och 1988 var det dags för första SM-guldet. Herrbowlingen vacklade mellan elitserien och division ett, mycket bättre lyckades damerna som tog hem ett antal SM-tecken.

Tillbaka till toppen

90-talet


AIK - 100 år

1991 uppnådde AIK den aktningsvärda åldern 100 år. Det firades ordentligt och festen hölls i Berns salonger. Fotbollen började 90-talet starkt. 1992, efter 55 år, tog AIK äntligen SM-guld trots en mycket tunn trupp. Det visar att kvalitet i viss mån uppväger kvantitet. övriga år innebar placeringar på övre halvan. 1996 var en av de bästa säsongerna någonsin med Cup-seger, placering som innebar spel i UEFA-cupen 1997 samt avancemang till kvartsfinal i Cupvinnar-cupen. 1997 vann Gnaget svenska cupen igen och 1998 var det dags för nästa SM-guld. Några profiler har varit Bernt Ljung, Vadim Jevtusjenko och Johan Mjällby.

Hockeyn har börjat svagare med bland annat ett år i division ett. Straffdramatiken i sista matchen mot Boden 1994 är numera klassisk. Boden tilldöms straff i matchens sista minuter. Om Boden sätter den går de till elitserien annars blir det AIK. Isen måste spolas om och stämningen i Globen under denna extra paus var otäck. Rolf Ridderwall räddar både straffen och förmodligen också även AIK hockey undan svarta rubriker. Under hela 90-talet har hockeyn blandat bra säsonger med dåliga. Några profiler har varit Rickard Franzén och Stefan "Myran" Gustavsson.

Den framgångsrikaste is-grenen är istället dambandyn som tog fem SM-guld på 90-talet: 1990, 1995, 1996, 1998 och 1999.

Innebandyn blev ny gren 1996 och dambowlingen blev en vilande sektion 1997. 1998 startades damhockeyn upp i AIK.

Tillbaka till toppen

2000-talet


AIK in i 2000-talet

2004 åkte AIK ur herrallsvenskan i fotboll för fjärde gången i historien men "som vanligt" tog dom sig tillbaka direkt. Samtidigt passade AIK på att krossa alla publikrekord som fanns i superettan; 6.000+ i snitt borta, 12.000+ i snitt hemma, 23 460 på AIK - GAIS (förra rekordet var MFF - Landskrona - 18.002) och totalpubliken 170.000+ som är lika mycket som DIF's (83.180 åskådare på 15 matcher) och MFF's (92 295 åskådare på 15 matcher) rekord tillsammans.
Damerna tog sig tillbaka in i finrummet 2004 bara för att åka ur direkt. De kom tillbaka 2006 och nu (2008) slutade de på 4:e plats med 49 gjorda mål och bara 18 insläppta (Umeå hade 17).
I hockey (på herrsidan) åkte AIK ur elitserien 2002. 2003 tvångsnedflyttades AIK till division 1 pga. ekonomin men tog sig omedelbart tillbaka till allsvenskan. Både 2006 och 2007 missade de kvalet med 3-4 poäng.
Den framgångsrikaste is-grenen är fortfarande dambandyn som hittills under 2000-talet tagit sex SM-guld. (2000, 2003, 2004, 2005, 2006 och 2008. Totalt 12 SM-guld sedan 1988) Damhockeyn är dock inte långt efter. De knep SM-guld 2004 och 2007, silver 2005 och 4 raka europacupguld (2004-2007) med den unga talangfulla målvakten Kim Martin i spetsen. Kim var även, tillsammans med fyra andra AIK-are med och tog OS-brons 2002 och OS-silver 2006. 2007 blev hon "proffs" i Kanada.
I innebandy blev herrarna seriesegrare 2003 och 2005 och spelade tre raka SM-finaler; 2004 (förlust mot Balrog), 2005 (förlust mot Warberg) och 2006 då de äntligen lyckades ta hem SM-bucklan efter seger med 6-2 mot Pixbo. De blev även europacupmästare både 2006 och 2007 efter finalvinster mot Warberg båda gångerna. Den klarast lysande stjärnan var en av AIK's alla landslagsmän: Niklas Jidhe, som passade på att sätta ett prydligt superligarekord: 2007/2008 passerade han 600 mål.

Mer om AIK


Detta var lite av historien om AIK, klubben som man antingen älskar eller hatar.
Vill ni läsa mer om Sveriges största idrottsförening så rekommenderas de två böckerna som varit källorna till denna sammanställning: 'Våra drömmars klubb' av Tore Nilsson och 'Allmänna Idrottsklubben 100 år'. Här finner ni mycket mer om vad som har hänt sedan starten, fler profiler och även en hel del mycket läsvärda porträtt av stora AIK:are.